En huvudstad som heter huvudstaden

Hej på er mina små fina sommarfåglar!

Nu har det åter gått en lång tid sedan jag har varit på resa och skrivit till er.

Huset med runt tak är stadens bibliotek

Just nu sitter jag i ett hotellrum i en stad som heter Astana. Det är huvudstaden i ett land som heter Kazakstan. Det är första gången jag är i Kazakstan.

Och vet ni vad? På kazakiska betyder Astana huvudstad!

Tänk så lätt för skolbarnen att komma ihåg vad huvudstaden heter.

Astana är en ny stad, den är faktiskt bara lika gammal som Sharie och blir alltså tjugo år i år. 

Här finns så många otroligt underliga och magnifika bygggnader att man får helt fyrkantiga ögon av ren häpnad. 

 

Det här tornet heter Baiterek. Det föreställer livets träd som bär hela jordklotet i sina grenar.

Tornet är 91 meter högt och allra högst uppe finns ett avtryck av presidentens hand i guld.





Många kommer dit och lägger sin hand i avtrycket. De tror att om man önskar sig något när man gör så, går önskningen i uppfyllelse.

Presidenten har ett ganska spännande namn. Han heter Nursultan Nazarbajev och hans palats ser ut så här.

Astana byggdes mitt ute på en jättestor slätt som kallas stäppen. Där växer mest bara taggiga växter och strävt gräs. Några blommande tistlar såg jag också.

På avstånd ser man att Astana finns mitt på stäppen.







En flod som heter Isjim flyter här.

Dit hade någon kastat en blomsterkrans. Runt den flög likadana blå trollsländor som vi såg i Kuomiokoski.

Just nu pågår det något som kallas en världsutställning i Astana. En världsutställning är en utställning där olika länder visat det de är bäst på.

Finland visade bland annat hur vi sorterar sopor.




Ett av huset på världsutställningen ser ut så här.

 

Finlands president Sauli Niinistö var också här. Det finns ett namn på kazakiska som liknar hans. Nämligen Saule som är ett flicknamn. Det betyder solstråle.

 
Nu mina små sommargyllingar ska jag börja sova för klockan är redan nästan midnatt här och jag ska hemskt tidigt i morgon flyga hem till Finland.

Om några dagar skriver jag mera om Kazakstan.

Tusen kramar av Famo!

Våren har redan kommit till Vitryssland

Hej på er mina kära små blåsippsögon!

Nu har det gått en väldigt lång tid sedan jag skrev till er. Ni vet att jag har varit i Finland med Kari som ju är sjuk. Men nu jobbar jag igen och har varit på en jobbresa till Vitryssland.

Om det landet har jag också berättat förr.

Ni kanske minns att huvudstaden heter Minsk.

Där är gatorna breda och husen höga.

En dag åkte jag till en liten stad som heter Bobrujsk. Den är ungefär lika gammal som Borgå. I Bobrujsk finns en fästning, som byggdes för 400 år sedan och är ganska sliten.

Vitrysslands president älskar ishockey och det finns ishallar i alla städer.

På gatan kunde man köpa sig en cykel.

Den här mannen har tydligen en cykel som behöver ett nytt hjul.






Tror ni den här figuren brukar cykla?

Två flickor tyckte det var roligt att prata med någon från ett annat land. Jag lärde dem den där klappleken som ni också kan.

På vägen till flygplatsen åkte jag förbi en by där gatorna är smala och husen låga.

Husen är också vackra men ganska gamla och säkert är där kallt inomhus på vintrarna.

I byn fanns roliga djur som jag vill visa er.

Hunden stod på en butikstrappa.
Kanske väntade den på något gott.









Så här såg det ut inne i butiken.

Nu ska ni ha det riktigt bra och leka mycket!

Tusen kramar av Famo

Gott nytt år 2017!

Hej på er mina små nyårslurifaxar!

I dag hade jag tänkt gå till ett spännande ställe som jag tror är roligt för barn. Jag åkte också dit, men skrutt och kaputt - det var stängt! Det får jag alltså berätta om en annan gång.

 Jag åkte vidare för att titta på isskulpturer som jag hade läst om.

 Och de var verkligen fina!



Där var ganska mycket folk och många tog foton alldeles som jag.

En del barn tittade på dockteater.

Där fanns också rutschbanor av is, men dem fick man inte använda därför att det regnade.

Jag åt en fylld blini, som en tant i en kiosk stekte.
Blini heter en rysk plätt.

Den är stor och tunn och man fyller den med något gott och äter den hopvikt kring fyllningen.

Jag köpte en med ost och skinka.

Sedan åkte jag buss hemåt. Genom bussfönstret såg jag några roliga figurer så jag steg av på nästa hållplats och gick dit och tittade.

De roliga figurerna föreställde isbjörnar och pingviner.

Sådana lever ju där det finns is men vet ni vad - de träffas aldrig!

Det är nämligen så, att isbjörnarna bor på Nordpolen och pingvinerna på Sydpolen och i området kring den.

Men som ni vet kan vad som helst hända i fantasin. Därför kunde de här finisarna krama varandra.

Plötsligt hörde jag musik och såg några jättelånga figurer. Det var Fader Frost och Snöflingeflickan som dansade omkring på styltor. Styltor är höga käppar som man fäster på fötterna och så balanserar man på dem. Det är svårt men roligt.

 
Ni kanske inte kan tro det men jag har faktiskt gått på styltor när jag var barn. De var inte likadana som de som dansarna i Moskva hade, men styltor hur som helst.

Slutligen var jag så trött att jag tor metron hem. Så här hög är rulltrappan i metron närmast mig.





När vi kom hem ville ekorren och katten titta på de nyårsdekorerade träden utanför. De hälsar till er och önskar er gott nytt år!

Hoppas att året blir fint och ni har mycket roligt.

Tusen kramar av Famo!

Hej på er mina små tomtegryn!

Nu håller jag på och packar min väska för att åka på jullov.

Det ska bli så kiva att komma hem - och allra bäst blir det att få träffa er alla! Jag längtar efter er.

Innan jag far iväg hemåt vill jag visa lite av hur det ser ut i Moskva just nu.

Ni minns kanske att ryssarna inte firar jul som vi utan de firar nyårsfest.

Då kommer deras Fader Frost med paket till barnen. Ja, till de vuxna också förstås.

Nu kan man se massor av granar och andra dekorationer ute. Det finns också rutschbanor på många ställen. Många vuxna åker i dem.

På Röda torget som finns mitt i Moskva dansade några björnar fram i dag.

De önskar er roliga dagar både före jul, under julen och efter jul!

Tusen kramar av Famo